Inte för att jag vill blunda för verkligheten,
utan för att jag vill se hela!  

Krönika av Carolinn Olsson

Det är många år sedan jag slutade titta på nyheterna. Jag orkade inte med allt elände. Verkligheten i min omedelbara närhet var liksom tillräckligt svår och stora delar av dagen var en kamp. Det fanns inte utrymme för mer negativitet. För någon månad sen gav jag nyheter en ny chans efter årtionden borde de utvecklats resonerade jag. Men icke. Vi matas fortfarande av ett väldigt ensidigt flöde – kriser, konflikter, katastrofer. Fortfarande saknar jag påminnelser om att världen även rymmer vänlighet, framsteg och generositet. Det är därför jag har skapat en plattform som samlar goda nyheter. Inte som en flykt, utan som en motvikt. För att jag är så trött på dåliga nyheter. Inte för att jag vill blunda för verkligheten, utan för att jag vill se hela! 

 jag är rädd för att uppfattas som ett pretto 

Det finns en viss oro för att den här plattformen ska fyllas av presentationer som bara kännas som ihåliga löften. Jag får erkänna att jag faktiskt är rädd uppfattas som ett pretto som bara tänker positiva tankar. Det skulle kännas riktigt obehagligt att liknas vid en politiker i valtider. Jag är inte en sån som lovar guld och gröna skogar för att sedan inte leverera. självfallet kan alla göra misstag och både vilja och intention kan vara aldrig så god. Men alldeles oavsett vad det svikna löftet det beror på - att en blivit klokare, att förutsättningarna förändrats, att motståndet varit för stort eller vad det nu kan tänkas vara – så är konsekvensen densamma: förtroendet försvinner. 

Jag vill därför inte lova särskilt mycket.

Somliga tycker säkert det är fegt - att man måste våga för att vinna och allt det där. Men som ett försök att inte heller svikamig själv så vill jag inte lova något jag inte kan hålla. Och jag tror att det finns en styrka i att vara försiktig med löften. Att istället låta handlingar tala. Att låta fakta och verkliga händelser bära berättelserna.

Så vad vill jag egentligen skicka vidare?

Jag vill sprida snällhet, smitta dig med glädje och inspirera till generositet så pass mycket så att du känner att du kan avstå den och Skicka vidare. 

Det låter nästan som en ny religion. Och kanske är det just det – en tro på att det goda smittar. Att ett leende kan förändra en dag. Att en vänlig handling kan få ringar på vattnet. Att vi behöver fler berättelser som visar att människor faktiskt gör skillnad – varje dag.

Jag vill inte missionera men...

Jag blir irriterad på folk som försöker pracka på mig sina åsikter och berätta hur eller vad jag bör göra. Och jag vill ju inte vara lika illa själv. Missionera vill jag alltså inte hålla på med, men det blir ju en smula motsägelsefullt eftersom jag faktiskt försöker förändra en massa saker hos dig.

Jag vill:

• omvända din världssyn till det bättre, omutifall den skulle råka vara negativ.

• lyfta dina mungipor, du behöver inte le bara trycka in en penna på tvären. 

• höja dina endorfinnivåer, så att du känner dig lite gladare. 

• öka din tillförsikt, så att du ser ljusare på framtiden. 

• skänka dig en hel skopa vänlighet som du kan skicka vidare. 

Med Skicka vidare vill jag få fler att se ljusare på framtiden. Det kan väl inte vara fel att skänka mer hopp till världen, eller? 

Så här är min plattform. Inte som ett löfte, utan som ett försök. Ett försök att visa att världen också är vänlig. Att framtiden inte behöver vara något vi fruktar – utan något vi formar. Tillsammans. Redan nu!  Skicka vidare!